Du ser på mig med en mjuk sorg
efter att vi har älskat vilt och
ömsint som om du är på väg bort
från mig och jag kan inte förstå
vad det är som jag har gjort fel.
Du har gjort allting helt rätt
säger du, det är bara jag som inte
står ut med att bli övergiven igen
och jag klarar inte av din perfekta
kärlek, din röst, dina ord
och dina brinnande smekningar.
Jag höll om dig länge och
vi grät ett farväl tillsammans.
Du gick den väg som du hade
kommit i början av sommaren
och märkligt nog
var jag inte förkrossad.
Lätt i steget sprang jag till havet
och lät mig uppslukas av det
och hösten kom som en
befriande avgrund.