När allting tagit slut
Ska vi vara tacksamma?
För att vi fick uppleva det första kärnvapenkriget
Det sjätte massutdöendet
Vår arts första enande
Alla höll äntligen med varandra:
"Det är för sent"

Men kanske ska vi inte klaga
Vi som hade så svårt att kommunicera på jorden
Pratar gärna med vad som än finns här ute
I kosmos
På nya språk
Som får allting att stanna upp
Ta sin tid
Vi rörde oss för fort
För varje liten stavelse
Kunde blivit vår räddning

Kanske finns här ord
För gråa gator och tysta taigabälten?
För brinnande björkar och kollapsande kalksten?
För monstruösa motorer och förödande flygplan?
Alla de där tecknen
Som vi aldrig ens försökte att tyda
Vår heliga skrift
Var undanflyktens

Och nu
När allting tagit slut
När skeppen plockat upp de sista av oss
Kan jag bara drömma fram en monolog
Om allt vi gjorde fel