Spirorna på krönen kröner
toppar med sin gloria,
bergsuppflugnas morgonböner
höljer en historia,
men som sky mot skymning går
ensam nedan berg jag står.
Sökte jag i solens mitt
blott en höjd, att falla fritt.

Morgonböners bödlar hoar
genom täta grenar,
repupphöjda stenhängbroar
stup med stup förenar,
tänk att nedsänkt, tankefri,
falla till en dröm förbi.

Bergsuppflugen är min duva,
stupsänkt mina böner,
upphöjt syntes örnar ruva
på utvalda söner,
födda bortom bergets kam
väller vita fåglar fram.
Utmärglad, i färg apart
lyfter lärkvingen mot svart.