I ett konditori långt från dig hade någon kommit
in för att beställa en stor och fyrkantig tårta. Den
skall haft text på sig och beställaren skall ha haft
en handskriven lapp, skriven med tydliga versaler.

Versal betyder stor bokstav, små bokstäver heter
gemener. Den som gjorde tårtan fick skriftliga in-
struktioner om vad det skulle vara i den och var.
Det vill säga i vilket av de tre lagren bestod av en

bakad sockerkaka. När beställaren skulle hämta
tårtan, framgick det dels att de i konditoriet ville
ha betalt för den, dels att den som gjort tårtan
och den som gjort texten på tårtan var två olika

personer. Den som fyllde år hette Knut. Alla de
inbjudna hette Knut och så efternamnet Olsson.
Visserligen olika varianter på det efternamnet,
med eller utan h, med ett s eller med två ess.

På tårtan stod det 'Knut o the knutters'. Den som
fixat texten trodde att 'Knutarna' var såväl feltytt
samt felstavat. På den vid beställningen bifogade
lappen stod det 'Knut och Knutarna'. Den som be-

ställt tårtan ville inte betala för den. Beställaren
hävdade att varken han själv eller de inbjudna
gästerna ägde eller ens åkte motorcykel, någonsin.
Konditoriets tårtbakare ville att tårtan skulle

betalas, den hade ju blivit gjord. Medan beställaren
ville hävda att texten var missvisande. Ingen av
gästerna hade körkort för motorcykel. Troligen för
att samtliga var inne på sitt tolfte år, som människor.

Även om beställaren medgivit att han var just tolv
år, ville han märkligt nog inte höra repliken 'Men
kära lilla människan då...' längre kom inte den i
personalen som gjort tårtan. Sedan vände Knut

på klacken, gick ut samt kom aldrig mera igen.
(Onödigt tillägg. Genom idog forskning inom
området har det visat sig att en del personer
har lyckats förväxla Knut med Kurt Ohlsson)


(En spontanskriven text, delvis baserad på något
jag drömde i morse och som jag skrev precis före
frukosten. Något skall en ju börja dagen med.)