Hon vankar natt, kvinnan.

Upplåter vaktimmar till skymningskroppen

som en smula skrumpen har nått timglasfigurens

ände.

Barnaåren hade sitt av sömndruckna år,

Hon hade velat frid nu.

velat sömntyngda ögonlock mot kuddvar men 

det ville sig inte så.

Ni söker Hon tyda kråksången i tidigtimma.

Låta hjärtslag mot sensommarlivet

men tills dess vara i rummen mellan

prosa och dikt.

Om det finns något sådant.