Han vägrar (absolut) att låta henne vara hans härskarinna, vilket är helt obegripligt.
Fru Petterson menar att det är obegripligt, det som fru Andersson vetat att berätta.
Herr Larsson förvägrar, helt enligt ryktet, fröken Svensson, att få vara hans härskarinna.
Han menar på att eftersom de inte är gifta, så borde hon inte kunna klaga över den saken.
Till saken hör förstås att herr Larsson själv är änka, egentligen bara gift med sina egna intressen, vilka han ägna en oförsvarligt stor tid.
Rollspel på teatern är ju en sak, de är båda med i pjäsen, förklarligt nog.
De är ju ändå med i samma teatersällskap båda två, tillsammans med ett tjugotal andra personer, av vilka ungefär elva är passiva delägare.
Bara herr Larsson själv, hans båda döttrar Beatrice Ann Larsson och Margareta Barbara Lisbeth Larsson, samt några här ännu icke nämnda tre kvinnor och några män i olika åldrar, låter sig regisseras av den märkvärdiga Majorskan Eva Greta Rickardsson.
Hon är i och för sig skild, men har behållit sin giftasstatus tills vidare.
Det var herr Rickardsson som var major i reserven, innan han slutade sin militära karriär för att bli teaterdirektör.
I en annan teater än den hans före detta fru har sina intressen i.
Vilka inte är så små, inte så stora heller i och för sig, men i alla fall ej så som försvinnande små.