NÄR JAG VAR LITEN
Visste jag bättre
och mer än vad jag gör idag
Jag hade fått en skolbänk
och jag var väl en tre - fyra år
i en liten lägenhet i Odenplan
En skolbänk, där såväl eleven
som läraren var jag

Jag minns storheten i att
sitta och hålla i min penna (blyerts)
som ALDRIG skulle ta slut
Jag hade en fin pennvässare i stål
som jag snurrade fram till blankaste spets
så glad, visste att
pennan alltid skulle finnas kvar

Trygg och förvissad
För med min penna kunde jag
diktera livet
rita vackert och rikta livet,
skriva små hemliga tecken
och formler
om sånt jag älskar mest
”Jag ägde” som det heter

Frågade någon i en saga, eller till mig direkt:
- Du får tre önskningar. Vad önskar Du?
svarar jag alltid:
- En trollpinne, för då kan jag trolla vad jag vill!
Begränsningar har aldrig varit min melodi.
Min melodi är mera snäll vit magi.
En önskan, en penna och Allt…

Senare förstod jag att min önskan hade infriats
Tusenfalt, för trollpinnen är så klart pennan,
Och ORDET, orden tar aldrig slut
och inte heller jag,
Jag bara vässas lite grann..

Stavar till Abrakadabra */

Hej, hej 
~ Victoria DominiQue

#KeepShining

Texten i original ska ha Grafiska symboler, som tyvärr ej syns här på poeter.

Här kan Du se den och njuta lite mer:

https://www.instagram.com/p/CwQFER7MUDX/?igshid=MzRlODBiNWFlZA==

och via Facebook: