Sommaren vägrar släppa in hösten
Skogarna böljar gröna
Viken är ljum i vattnet
Graniten ännu varm
Där jag blickar ut bland kobbar
Ensam med min själ

Som alltid
Målar jag med dom stora penslarna
Älskar dom
Lika mycket ogillar
Dom små
Hela mitt liv
stora penseldrag
Som ännu
Skriker efter acceptens
Inom mig

Penslarna målar även spöken
Som gestaltar livet
Suddigt mörkt
Svarta rum
Där dörrar skrämmer
Rum jag beträtt
Andningen stannar
När jag smakar på vistelsen

Mina penslar
Är good enough
Intalar jag mig
Varje dag

Hur gör man för att
Känna en inre acceptens
Att inåt säga utåt
I don’t give a fuck what you think
Då vaknar bekräftelse djävulen
Å viftar med vit flagg
Längtar efter mer sötma
Som applåder
Vackra ord

I sommarens sista andetag
Känns höstens annalkande
Penslarna Målar
Å jag skrattar
Å gråter
Samtidigt