det känns så officiellt
det sjunger inte
det borde ligga ett skratt på lur
som har ledsnat
lagt sig till rätta
somnat
träden är stilla
väntar i höstdimman
någon rör vid en kaffekopp och hajar till
minutvisarna dröjer vid ett barndomsminne
som gömmer sig i en telefonkiosk med trasig lur
skosulor hasar
snart är det
äntligen
dags
att
tänka
på
refrängen