Min nya kärlek
heter Gröna Faran.
Vi blev ihop i juni,
GF och jag.
Hade aldrig träffats förut.

GF är född i Malmö,
omkring 1960.
Tillverkad och såld
i AB John Hedbergs Maskinaffär.
Strikt juridiskt döpt till Örnen,
prydd med fågeln på frontmärket.

Det var efter kraschen
med Svarta Faran,
en yngre förmåga
med många finesser,
som jag fann min vän.

Jag fick testa GF,
innan jag sa ja.
Vi klickade direkt,
och jag slog till.
Betalade en slant,
för även kärlek kostar pengar.

Ut och kör,
och lycka till
med Gröna Faran,
sa säljaren innan vi for.
Så kom namnet till.
GF är nämligen illgrön
som en algblomning.

Mellan mig och unga SF
uppstod aldrig någon kärlek.
Vi reste tillsammans
av nödvändighet,
aldrig för nöjes skull.
SF var modern,
men ändå så otymplig
och omedgörlig.
Gav mig ryggskott
och ont i baken.

Med Gröna Faran
är tillvaron fullkomlig.
Trots sin ålder
är GF både snabb och skön.
Jag sitter på GF
och styr vart jag vill.
GF är till för damer
som jag.
Reslig, smidig och stabil.
Tar mig lätt till platser,
långt från trista allfarvägar.

En dag, vår andra tillsammans,
for vi ut i ett övergivet Sverige.
Vägarna nygrusade och sliriga,
eller knaggliga som tvättbrädor.
Men GF stod pall,
och jag svängde glatt
genom mörka skogen.

Landskapet öppnade upp
i bedövande hetta.
Solen stod i zenit,
ett obarmhärtigt ljus.
Jag stannade, lät GF stå,
gick ut i terrängen.
Tystnaden vid ödegården
bröts av knastret,
när jag klev i torra gräset.

Bland snåren stack taket
på ett lusthus upp.
Stigen dit
igenvuxen av syrener.
Framför, intill vägen,
en förfallen stengärdesgård.
Mitt i oredan
den blåa mötesskylten,
omslingrad av en trädgren
med drakhuvud.

Jag stod stilla,
hörde inget ljud.
Själva luften höll andan.
Stämningen spöklik
i solgasset.
Som ögonblicket
innan cowboysen börjar skjuta,
i en gammal västernfilm.

Vi for hemåt,
GF och jag.
Det gick fort
och fläktade i håret.
Passerade staplar
med grantimmer,
luften mättad med kåda.
Doften avtog,
ersattes med varmsöta pustar
från smultrondiket.

Sommarens färder,
bevarade som guldkorn
i själens smyckeskrin.
Nu är det höst
med regn och storm.
Men GF går stadigt,
vinglar aldrig till.
Gör knappast skäl för namnet.
Med lite omsorg har GF
evigt liv.
Behöver inte skrotas
på cykelkyrkogården.