Håll om mig, 

viskade hon

tyst, så tyst

då hon nu inte längre var

och då hon inte längre

vågade andas

håll om mig

snälla snälla, håll om mig

hon bad, men ingen kom

för att hålla om

bara mörkret

slöt sig omkring

lät henne sjunka djupare

in i bottenlösheten

där kropp och själ

bröt samman 

hjärtat slog så hårt

bankade hål i bröstkorgen

och tomrummet fylldes snabbt

av rädslans svarta fåglar

med sylvassa näbbar

och klor

varje dag var värre 

än den förra

och varje natt

tillfogades ännu mer sorg

och smärta

En trasig kropp och själ

men ingen, absolut ingen enda kom

för att hålla om...