Någon gav sig ut
på sin sista färd
en natt

kanske finns där bortom
en bättre plats
vem vet

vad sinnet rymde
bortom sorg
och skratt

blev denna mörka natt
guds egen
hemlighet

där stod ett porträtt
intill rälsen
i en korg

som minde
om att lyckan
ej mot alla ler

ett minne
bland rosor
som svartnat av sorg

i hjärtan
som sörjer
ett som ej slår mer

vi gör med våra liv
som det oss
behagar

och rosor
kan ju vara
rätt så lika varandra

men jag plockar
dem med glädje
uti guds hagar

jag kan ju inte skilja
de svarta
från några andra.