Ärligt talat, de mest ivriga och ogenomtänkta kvinnliga feministerna skrämde mig i början. Där fanns ett manshat som jag inte kunde greppa och hade därför svårt att låta mig beröras av.

Idag har jag inte bara vant mig utan också fattat och förstått vidden av allt jävla skit det innebär att leva i en mansstyrd värld.

För att ta det mest närliggande exemplet. Poeter.se

Jag skriver om allt från "laidasta laitaan" som finnen säger. Allt mellan himmel och jord. Ibland blir det dikt. Ibland ett citat. Stundom en längre kommentar om världsläget. Och ibland en erotiskt laddad "historiett".

Ofta tar jag ställning för kampen mot kvinnans utsatthet och det satans, jävla våld vi karlar svarar kvinnan med när vi känner oss små och trängda. Fy fan så ynkligt vi beter oss då ! Värre än djur. Djur skadar och dödar för födans skull. Karlar för sin rädslas skull. Är vi inte bättre än så ?

Jag önskar att fler män skulle ägna sig åt rannsakan och berätta om våld mot kvinnor här på poeter. I en dikt eller novell eller va fan som helst. Att skriva gör man för att nå fram till sina känslor...samtidigt föds känslor hos läsaren.

Finns det idag i världen något viktigare än att komma tillrätta med mannens aggressioner och våld !? Hans känslor av att inte duga inför en kvinna !?

Vad handlar det värsta, globala våldet om, KRIGET, om inte rika karlars önskan om kärlek och beundran från en kvinna. Vi kallar det olja och makt men utan att ha en kvinna vid sin sida - att visa upp oljan och makten för - saknar mannen motivation att kriga. Krig är en bön om kärlek.

Varför dras kvinnan till denna typ av man ? Denna typ av kärlek ? Det är kvinnans sak att svara på.

Jag är gift, har två barn. Jag äger själv egentligen ingenting utom delar av en gammal villa. Och är innehavare, inte ägare, av en åtta år gammal "japan".

Jag har en pension på runt 10-11 000 kronor. Jag är fullständigt nöjd med att klara mig. Inga överdåd. Längtan efter lyx är en inre fattigdom.

Jag har en kvinna vid min sida jag skrattar, gråter och bråkar med. Titt som tätt. Det finns inga märkvärdigheter nånstans. Livet är många gånger grått och trist.

Jag har aldrig brukat våld mot henne men en gång tappat hammaren på hennes näsa när jag stod på en stege för att sätta upp en tavla med min enda hand.

Man slår inte en kvinna eller man, medmänniska eller granne hahaha. Man går bort och undersöker varför man känner sig arg eller rädd.

Heja alla fina karlar ! Nu är det vår tur att stå för våra mjuka sidor. Så att kvinnorna vill fortsätta ha oss eller ha oss tillbaka.

Mot sommaren med kramar och goda hjärtan !

Till minne av min älskade pappa Sven som blev 92,5 år och aldrig gjorde en fluga förnär. Bitsk, avundsjuk och omöjlig ibland men aldrig våldsam. Där gick den röda linjen.