Varsin sida på axeln min,
Jag såg ene som en häxa.
Försöker skrika historian sin,
Jag har lärt mig en onödig läxa.

Sanningen båda hävdar veta,
Nedåt sanden rinner.
Ingen kan med suddiga glasögon leta,
Att stoppa blixten är något ingen hinner.

Ene drar andre från toppen,
Hur kunde jag vara så blind?
De va andre som först dränkte ene till botten,
Jag torkade tårarna på hycklarens kind.

Dom gjorde smuts mer värt än guld,
Sanden slutar rinna snart.
Nu präglas de endast av skuld,
Min längtan till frihet är då klart