Det blåste en styv kentaur den dagen,
jag var ute med Sixten och Åsa i skärgården.
Vi hade köpt biljetter till färjan
och kommit så tidigt till kajen,
att vi var bland de fem första
vilka väntade på ankomsten av båten.

-.-

Göran satte av i en fart på mopeden av märket kentaur
och det dammade rejält då han sladdade i gruset.

-.-

Jag gick genom skogen och solen sken, det var hett den dagen.
Då jag så småningom kom fram till en sjö, kände jag mig törstig.
Gående ned mot vattnet kände jag mig uppsluppen trots hettan.
Väl ute en bit i vattnet böjde jag ned mitt huvud som för att dricka.
Då upptäckte jag en sak som förvånade mig en smula.
Jag såg i spegelbilden i vattnets stilla yta,
jag förvandlats till en kentaur.
I samma ögonblick vaknade jag och det var åter morgon.

-.-

Mona steg in i bilen på vänster sida i färdriktningen.
Hon gled in och satte sig i framsätet och vände sig om
mot sina medresenärer och log. Det brukade betyda
att det var dags att fara.

Eftersom bilen var av märket kentaur, var det ingen
människa som körde, utan detta fordon som gick på
elektricitet och bilen själv var den som förde sig och
människorna ut ur staden.

Så var den så lätt och ledig som en sådan där sak vilken
kunde ses tuffa fram på en golfbana. Bara att det lätta
fordonet befann sig i stadstrafiken och målet för dagen
vara en tur på landet.