En man känner att sömnen stiger över sina axlar.
Ovanför slagsidans oroande tomhet
har en tyngd stigit ned
för att göra anspråk på honom,
att dra honom ut till marken.
Vad händer med ängeln, frågar du,
brottningen som skulle pågå ända till gryningen?
Du får inget svar.
Natten höjer sig och en man
girar genom ett mörker
vars skuggor är paragraferna på detta papper,
självlysande som en avlägsen fyr.
Varför låter han huvudet röra sig?
Nästan sovande, varför lyssnar han?
Vid en sådan reducering verkar världen liten.
När du försöker titta in i rymden, stängs den.
Stavelserna i hans namn
lämnar spår som av en rökpelare.
Det vita lakanet han nu är klädd i
glimmar i mörkret som ett stort fönster.
När du försöker lyssna
är det ditt eget hjärta som till sist ger svar,
långväga ifrån.