För cirka 30 år sedan lurades Sverige och svenskarna med antagandet att Sverige har blivit ett sjukt land och det finns hundratusentals/miljontals familjer/individer i detta land vilka systematiskt utnyttjar välfärden oh lever lyx på bidrag.

De högerkrafterna med detta budskap steg för steg vinner mark genom att upprepa lögnet så ofta och i olika sammanhang så att en betydande del av svenska folket börjar tro på det. Även flera partier, t o m regeringsbärande sådana, luras i detta antagande om att så är faktiskt fallet.

Jag såg med mina ögon att kommunerna och staten anlitade konsulter och betalade dyra konsultarvoden (hundratusentals kronor) för att lära handläggarna på socialtjänsten och Försäkringskassan om att hitta kryphål i regler och lagar för att avslå de svagas ansökan om t ex hemsjukvård, hemtjänst, ledsagning, sjukskrivingar och försörjningsstöd. Handläggarna var under press av sina chefer att avslå viss procent av ansökningarna varje månad. Den rådande stämningen i Sverige var/är att de flesta av dessa individer är lögnare som bara vill utnyttja systemet.

Det som är ett faktum är att de flesta av dessa individer står längs ner i vår samhällshierarki och har helt rätt till olika stöd. Det finns alltid några få procent eller vissa kriminella som försöker utnyttja bidragsystemet men de allra flesta är hederliga samhällsmedlemmar som hamnat i besvär och behöver hjälp. Resultatet av en sådan hets som startades för cirka 30 år sedan varit att dessa individer behandlades som avarter. Olika sociala myndigheter och Försäkringskassan behandlade dessa individer som om de är kriminella som ljuger. Man försökte bara hitta fel i deras ansökan och handläggarna (inte alla förstås) hade en mycket oartig och respektlös attityd mot de som sökte hjälp av olika slag.

I ett fall skriver jag som behandlare från primärvården ett hälsoutlåtande till socialtjänsten om att min patient lider av allvarliga somatiska och psykiska besvär. Handläggaren ringer mig och frågar med en anklagande och översittareröst: ”Hur mycket har du fått betalt för att skriva det intyget till henne?” Mitt svar lyder: "Patienten är remitterad till mig via en vårdcentral och utlåtande kostar ingenting.” Handläggaren tänker troligen att jag är en kriminell som försöker hjälpa en annan kriminell.

Patienten är en 4-barnsmor som mår jättedåligt. Flera av hennes barn håller på att hamna fel. Hon har en dotter som brukar rymma från hemmet via balkongen, då patienten låser dörren till lägenheten på nätterna och gömmer nyckeln, i hopp att kunna få dottern stanna i hemmet under natten. Dottern, 15, rymmer flera gånger på nätterna och blir utnyttjad av andra och utsatt för gruppvåldtäkt. Sonen, 13, som lider av en allvarlig psykiskstörning hamnar till sist hos SiS. Min patients somatiska och psykiska besvär försämras ännu mer när hon känner sig maktlös och inte kan rädda sina barn. Hon berättar flera gånger gråtande om att sociala myndigheter behandlat henne som en kriminell och avslagit hennes ansökan om försörjningsstöd.

Konsekvensen i ett sådant fall blir att hon inte kan betala sin hyra och kan inte köpa mat för sina minderåriga barn som är hemmavarande. Den 13-åriga sonen som går hungrig i månader blir också retad av sina skolkamrater om att han ser ut som en utläggare som bara kommer till skolan med samma smutsiga gympa kläder månad in och månad ut. Han kommer hem år in och år ut och öppnar dörren till kylskåpet och där finns ingenting att äta. Pappan sitter i fängelse för bland annat misshandel och mamman håller på att gå sönder med flera barn som börjar spåra ur på olika sätt. Den 13-åriga sonen kallas för Snor av sina skolkamrater. Han är så pass stressad och hungrig att han inte fattar någonting av undervisningen i skolan. Han kallas också Slowsnor. Kärt barn har många namn.

I en sådan rådande situation blir den 13-åringen uppvaktad av en äldre kille i trakten. Den äldre killen köper kebab och hamburgare åt honom några gånger. En dag erbjuder han honom 500 kronor för att transportera i sin ficka en liten försändelse några hundra meter och lämna den till en annan kille. Det är första gången i hans liv som någon ser honom och behandlar honom som en människa. Han accepterar budet utan att tänka vidare. Hans kriminella bana har bara börjat.

Hela ansvaret för det elände vi ser idag med gängkriminalitet, skjutningar, bombningar och sprängningar ligger helt och håller på de tidigare regeringarna som systematiskt förolämpat och trakasserat de svaga i vårt samhälle. De svaga slår nu tillbaka med tyvärr ödesdigra konsekvenser som drabbar mer eller mindre oss alla.

© Samuel E. Rajeus, Redaktör, S.E.R.P. & Publishing 

Fortsättning följer!