skillnaden mellan att prata mellan att prata om känslor och att faktiskt ha dem
jag lyssnade på Svt 1 på det genom intellektualiserade programmet BABEL med Jessika Edin där ett antal författare som jag aldrig hört talas om satt i bland med tegelstenar till böcker framför sig och talade om hur de hade känt när de åstadkom dessa verk av vilka högst få kommer att bli köpta och eller lästa från början till slut
jag tänkte hur kommer det sig att sorgen är så okonstnärlig?
När jag genomled en högst personlig sorg var det minsta jag tänkte på hur skall jag gestalta det i ord. Jag led alla helvetets kval. Och jag har av principiella skäl aldrig tagit en tablett för att lindra själens kval och jag har genomlidit fyra förluster av nära och kära och jag har personligen sett två avlidna personer och det var människor jag kände mycket mycket väl
Som sagt att sitta i tv-soffan och prata djupsinnigt om känslor är nog det enklaste man kan göra men att skriva under affekt som till exempel sorg det är svårare
Min behållning av detta BABEL program var utseendet av ROY var hur hon såg ut Roy är en indisk succé författare som tydligen slog igenom med boken "de små tingens gud" översatt till jag vet inte hur många olika språk och såld i otaliga miljoner och hon skall enligt uppgift leva under ständigt dödshot men där gick hon utan livvakt genom Dehlis trånga gator och hemma hade hon ett antal gathundar som hon tagit till sig och de var ganska många och jag kan för mitt liv inte förstå hur
någon kan få ro att skriva när hundarna börjar skälla