jag läser dina brev

dina ord som pilar av ondska

rakt in i mitt tysta hjärta

ändå är kärleken ännu så stor

att jag är rädd att den ska sudda ut

det som  gör illa

rädd att saknaden ska slå rot;

att den ska växa sig så stark

att jag inte längre kan tygla den

jag läser dina brev

och jag intalar mig att allt jag önskar

är att få glömma, glömma varje liten glimt

av det som varit vackert

men jag dricker minnet av din röst

för att åter för ett enda ögonblick

få känna det ljuvliga i ruset som förgör