ur Obegripliga analogier
I en skog som brinner
Han vill göra sig ett namn Anonymitet är det värsta han vet Döpt ska man vara i hans värld Han längtar efter att få beröm För sina alster han är mån om Han längtar efter att få sitt namn Tryckt på en bokpärm ståendes I en bokhylla hemma hos folk Men numera finns våra namn I ett dataregister och det har han Svårt att föreställa sig som verkligt!? Han har alltid tyckt att han är En riktig hjälte som är på det godas Och rättvisans och sanningens sida Han brinner för sitt författande På fullaste allvar och tar sig själv På stort allvar – författande har han Idealistiska illusioner om Men ibland tvivlar han på sin betydelse Men skiner genast upp när någon Berömmer det han skrivit Han tar all kritik med en nypa salt Konstruktiv kritik är det värsta han vet Han anklagas för att bara längta Efter någon nytt och spännande För han tycker verkligheten Är så tråkig och den kan han Inte klara av att hantera med Sina romantiska griller i En distans till sig själv och andra Är det sista han har i åtanke! Han läser Döden i Venedig från 1912 Av Thomas Mann och tror den Handlar om honom I en skog som brinner
Taleptox Skrev Den 20250517 <+> |
Nästa text
Föregående Taleptox |