likt en fågel med bruten vinge
kravlar jag mig upp
med ett oförglömligt minne
av något vackert jag nyligen drömt

drömmar kan krossas i ett enda fall
bli till spillror i en trasig själ
i själva livet finns ingen mall
ingen lösning i enkelhet

likt en fågel med bruten vinge
väntar jag på sårens läkning
med en tanke i mitt djupa sinne
blir jag hel
eller finns skadan alltid kvar

tårarna droppar
likt björkens rinnande sav
hur ska själen orka
människans alla krav

bågnar under dess tyngd
själen känns sliten och trött
likt kvarnens tunga hjul
som länge stått och nött

som en viskning av vinden
går förlorad i skogen
kämpar jag i mitt anletes svett
likt bonden som ensam drar plogen

min längtan
är min törst
någon
giv mig tröst

mitt hopp
är min frälsning
någon
giv mig sårens läkning