Ta inte ner min måne
låt mig få spatsera där

då och då

Se irrande prickar på jorden
utföra en lustiger dans

kämpandes mot tidens andetag
i ruiners branta rand

Låt mig få sitta på min måne
sparka undan stegen ett tag

få prata med universums alla stjärnor
se solen gå ned i Samarkand

Låt mig få känna min litenhet

trygg i vintergatans famn