det var länge sen du satte tänderna i mig
sög livet ur mina ådror och infekterade mitt blodomlopp
men nu har jag blivit som dig
en vild och rufsig hjärtekrossare
stabilt och självständigt hjälplös
bortsett från att du lever
i symbios med sånna som mig
och jag nu parasiterar på sånna som du

fast vi har bytt sago-fantasi mot
erfarenhets-realism med varandra
numera möts vi på en nålspets i en steril miljö
där all måste vara kliniskt konkret
utanför lever vi färgfulla liv
som jag tyst betraktar med grafiska ögon
jag lever för kontrasten

men vi har blivit alltför lika medans
vi fortsätter att vara alltför olika
bevisen bor i din spegelbild
som jag älskar
som jag tagit över
och du har alltid föraktat den delen
men det är allt jag har kvar av dig
och allt som nu finns kvar av mig
när gränserna suddats ut
är min spegelbild av dig

jag sitter vaken och drömmer

(för du är min fantasi med
rätt förutsättningar men
i fel tid och på fel plats)