Det var i den allra mörkaste natten,

när stjärnorna på himmelen de blänkte,

som jag satt på en sten vid sjön och tänkte:

Så underbart härligt det är med vatten!

Den lugnaste känsla jag får i min själ,

inga stormar kan röra om i mitt sinn

när väl havets stillhet och frid kommit in.

Ja, allting då  bara känns så gott och väl.

Höra vågornas kluckande mot strand,

känna sommarbrisen kinden smeka,

se månljuset på havsytan glittra...

Det enda jag då saknar är din hand,

få känna kärlekens vindar leka,

spela för Dig på mitt hjärtas cittra.