marsregn

ett klart fall framåt sa du

den eviga optimisten

jag å andra sidan

mina ständiga marseilledrömmar

mar(seille)drömmar

edmont dantes, c'est moi!

när jag trampar i den gula, röda, bruna

lövmassan i regnvattnet

fängslad

kedjad 

en uppgiven själ

château d'If som mitt hem

men ändå fri som sommarvinden

seglar jag

fast bara i anden

materien gav med sig med höstens intåg

därför ser inte jag regnet

för allt dränkande vatten

förlåt