Du måste sluta nu
ge upp mig

\"jag ger inte upp förrän min drömtjej är min\"

snälla, för min skull
lämna oss

Men du måste förstå,
jag gav dig otaliga chanser,
vände ut och in på mig själv
för att kunna vara med dig.
Chans efter chans,
gång efter gång och
bit för bit tog du sönder mig.

Vi måste sluta här,
det finns inget att fortsätta på,
det enda vi kan göra är att
ta vara på det som vi delat och upplevt.

Tro inte att mitt val var lätt,
Tro inte att jag gick ifrån dig som om ingenting.
Tro inte att du är den enda som inte kan andas.
När jag gick ifrån dig, var det som om en del av mig dog.
Det var som om jag lämnade kvar mitt hjärta,
mitt skratt, mitt liv i din lägenhet.
Jag gick därifrån tomhänt.

När man går in i en relation står det mycket på spel,
och man har hjärtat som insats.

Du förstörde mig.

Du ber mig att träffa dig,
du har ingen rätt att göra det.
Hur skulle jag kunna ge dig något,
när du redan tagit allt?
Du ber mig att se vem du är.
Jag vet vem du är,
och jag vet att du inte förändras
än oavsett hur mycket du vill.

Vi hade fallit in i samma mönster som förr,
och du vet det, du ser bara inte det nu.
Denna gång kan du inte fixa det,
du kan inte fixa mig.

Det är för sent, det gick för långt.
Vi går sönder tillsammans.

Gör det inte svårare än vad det är.
Om du älskar mig,
så lämnar du mig, oss.
Jag klarar inte av detta,
det gör alldeles för ont.
Men det går inte en dag,
utan att du finns i mina tankar.
Som nu, om du sitter vid din dator,
med kaffekoppen bredvid mitt i all röra
och att du kanske skänker mig en tanke eller två.

Jag saknar ditt skratt,
din famn och att vakna upp bredvid dig.
Alla söndagsmorgnar,
frukostar mitt emot varandra,
min tandborste bredvid din i flaskan på toaletten,
vinterland under en stjärnklar himmel,
att somna så nära dig att mina andetag blev dina
och att somna med lyckan i bröstet
och ett hjärta fyllt med kärlek
– fy fan vad jag var lycklig då.

Jag kommer aldrig att glömma det,
men jag kommer aldrig heller att glömma
alla gånger då du sårat mig tills jag
inte visste vad som var upp eller ner,
slog mig till marken fastän jag redan låg ner.

Ibland talade vi inte samma språk,
men känslan och den där blinkningen
som vi delade kommer jag alltid att förvara djupt i mitt hjärta.

denna gång kan inte dina händer göra mig hel även om du en gång gjorde det.

Jag förlorade dig och du förlorade mig.
Jag älskade dig så mycket att det gjorde ont,
och ont gör det fortfarande.
Andetagen känns på något sätt tyngre,
men oron som jag hade i kroppen när jag träffade dig har släppt.

Du pratade om att det viktigaste var att bli ihågkommen,
annars har ens existens varit onödig.
Då har du redan lyckats,
för i mitt hjärta har du redan gått till historien
och kommer på så sätt alltid att finnas inom mig.

Så för en sista gång, detta är ett sista farväl.

Kärleken till dig förblir oändlig.
Jag älskar dig
För alltid


Six billion people, sex billion souls and sometimes all you need is one.