Han gick på ett hasande sätt, som om det gjorde ont att röra sej/ som om allt hopp var ute/ som om nästan all kraft var slut.
Hans kläder i obestämbart material, såg ut som de aldrig varit rena, och hans skor var mer trasor än värmande.
Hans hår var inte bara matt och mörkt, det var klippt i helt lika längder, vilket förstärkte det rufsiga intrycket.
Det förunderliga var hans ögon! De såg unga och klara ut, i stark kontrast till den krumma gamla kroppen.

Det är tre år sedan han blev av med sin bostad.

Han säger att det är ett väldigt hårt liv \"att vara på luffen\", och ser både förvånad, ointresserad och misstänksam ut när vi pratar.
Han berättade att han luffar mellan Helsingborg och Lund, och att kölden inte är så besvärlig.
Häromdagen var det en dansk som gav honom 90 Dk, det tyckte han var mycket pengar.
Henrik trodde att allt skulle ordna upp sej, om han \"fick ett bra (hyres-)kontrakt\"