Skogsdröm

--------------------------------------------------------------------------------



Det var i skogen, (jag vet inte vad jag ska kalla platsen )
Inte i staden vi brukar vara i, eller så var det det, fast det såg förjävligt ut

Det har inte varit så mycket människor där på senaste tiden, men nu var det det. Men inga bybor. Alla satt på gatorna, det var skitigt och nedrivet överallt. En del hus hade brunnit upp. Jag, du, Ensam och Jubla satt på gatan vid en lägereld. Vi kokade vatten för att göra björkte. Eller nässelsoppa... Men det var jättevarmt och dammigt så jag tror att det var mitt i sommaren... så... jaja.

inte relevant >_<

uhm.. Vet inte riktigt hur det gick till, men någon gav oss ett papper med ett uppdrag. En annan grupp skulle följa med, en grupp som bestod av några av mina riktiga kompisar och några människor jag aldrig sett förut. Alla var rätt nedstämda och inte alls speciellt taggade. Vi gav oss av på en gång och vår eld och vårt te blev genast taget av en annan grupp. Utanför staden hade de huggit bort skogen och bränt marken. Så vi skyndade oss in mot träden där det var mörkt. Ingen pratade, ingen hade någonting att säga. Vi bara tog oss fram snabbt och tyst. Men stämningen blev tyngre ju längre bort vi kom, som om alla koncentrerade sig mer och mer. Ensam går först och gör tecken att stanna. Det är natt nu och Jubla dirigerar två personer från den andra gruppen att gå iförväg.

Jag pratar tyst med någon, jag minns inte vem det är. Ensam går fram till oss och bara tittade på oss. Inget prat, så vi tystnade.

Tiden gick jättelångsamt. De flesta satt stilla, några gick lite fram och tillbaka. Ibland viskade någon något, mest var det tyst tills de två spanarna kom tillbaka genom buskagen. De pratade med Ensam en bit bort och han nickade och tittade på oss.

Sedan samlades alla och det bestämdes att grupperna skulle separera. Längre fram hade spanarna sett eldar i snåren. Eftersom vi inte visste vad det var för slags läger så skulle vi utgå från troll.



Trollen gör eldar på andra platser än där de har slagit sig ner, så man snubblar rätt in i dem när man försöker undgå eldarna = inte bra. Så grupperna delar upp sig i två. Och sedan i ännu mindre grupper, Ensam går med dig och jag går med Jubla, de andra går också två och två och försvinner snart i mörkret.

Jag går först och Jubla bakom mig med pilbåge. Jag vet att det är någonting framför oss men jag ser ingenting så vi kryper ihop och väntar.

Jag vet inte om det framför kännt av oss och också väntar. Men vi vågar inte röra oss framåt riktigt än. Någonting bryter en kvist längre fram och vi hör slagsmål, någon skriker till men dämpas snabbt så vi spurtar genom snåren och fram. En annan tvåmansgrupp har gått in framför vår linje och trillat ner i en trollgrop.
En av dem är redan död, den andra har de tagit tillfånga. Det är tre troll, två av dem är så upphetsade över dödandet att de inte märker oss, men den tredje står på span och uppmärksammar de andra två. Vi står mitt emot varandra, de håller en kniv mot den överlevandes strupe. Jag vet inte vem det är men jag känner igen honom från staden

Vi bara stod så, med knivar redo, Någon kliver fram ur buskagen till vänster, jag sneglar dit men Jubla har blicken fäst på trollen. Det är Ensam. Han bara går fram, rätt ut och ställer sig där. Trollen sneglar sig omkring, de vet förmodligen att vi har andra ute och att de snart kommer vara övermannade. Ensam säger något, men jag förstår inte vad. Han pratar med trollen, de fräser och kucklar fram någonting jag tror är ett skratt

Den som håller i fången drar honom med sig bakom de två andra, fortfarande med kniven mot strupen på honom.. De andra kryper ihop i försvarsställning. Trollet bakom säger någonting och pekar på mig och Jubla. Ensam höjjer rösten och ryter till någonting och Trollen tar ett steg bakåt, men stannar. Stirrar stint på Ensam som säger någonting. Då kommer du fram från höger

Ensam nickar mot dig och du nickar tillbaka, går runt bakom mig och Jubla, stannar, tittar mot Ensam som nickar igen.

Jag hör hur du suckar till bakom mig innan du plötsligt drar tag i mig och trycker upp mig mot ett träd. Jubla tittar fortfarande mot Trollen men spänner bågen och ser oroligt från Ensam till trollen, från trollen till oss, till Ensam.

Trollen kucklar och han med kniven skuttar i någon sorts dans med fången som en trasdocka. Sedan väser de och hetsar mot Ensam, som svarar någonting tyst.

Du tar strypgrepp om min hals och ser mig i ögonen. Jag kan inte andas. Försöker ta mig loss men du är starkare. Jag tappade kniven när du ryckte tag i mig, jag hade ändå inte kunnat hugga dig. Det svartnar för ögonen ett ögonblick men du lättar på greppet. Jag tror att du ska släppa mig men istället slänger du ner mig på marken och trycker ner knät i min mage, du håller hårdare om min hals och jag sjunker ner i mossan.
Dina ögon är mörka, du säger ingenting, allt som hörs är Trollens stampande och kucklande. Det svartnar igen och jag smakar tillslut bara doften av skog i munnen. Det är som att den äter mig inifrån. Mossa och barr.

Det är då jag hostar till och vaknar.


Skogsdröm - fortsättningen

--------------------------------------------------------------------------------



Det är mörkt. Sakta känner jag hur mjukt jag ligger, nersjunken. Det doftar av gran och mossa. Det doftar solskog. Men det är fortfarande mörkt. Jag försöker andas men det svider i strupen. Jag hostar till och kastar mig upp - framåt. Någon fångar upp mig när det snurrar så mycket att jag vill välta åt sidan.
Jag öppnar ögonen och du ser oroligt på mig där du sitter på huk bredvid.

Jag vänder mig mot de andra och ser hur Jubla släpper iväg en pil, kastar ifrån sig pilbågen och drar sitt svärd medan hon rusar mot trollen. Trollet som håller kniven mot strupen på fången träffas i pannan, Jubla är framme vid en av de andra två utan att jag hinner uppfatta det och har satt svärdet i magen på honom.
Ensam står vid den andra, jag ser inte vad som händer för han står ivägen med ryggen mot. Trollet faller åt sidan till marken. Han har Ensams kniv i halsen.
Han sneglar bakåt mot oss, utan att vända sig om.
- Är hon ok?
Du nickar men ser inte bort från mig. Jubla drar svärdet ur trollet och kör ner det i backen innan hon kastar sig över Ensam som faller till marken. Hon slår honom i ansiktet och han låter henne.
- Du-ditt-jävla-as-du-kan-inte-använda-de-där-när-inte-Saga-är-med-hon-vet-ju-inte-hur-hon-skall-göra-det-är-farligt!
Ensam låter henne skrika, sittandes över honom. Hon slutar inte slå förren han tar tag i hennes handleder. Hon tystnar och de bara glor på varandra.
- Varför är du så upprörd? Frågar han.
Jubla stirrar på honom. Jag ser inte riktigt vad som händer men Hon kastar sig av och går ifrån oss. Ensam ligger kvar i gräset och stirrar upp mot trädkronorna. Jag tror inte att han kan se himlen.

Du håller om mig, viskar någonting och vaggar mig fram och tillbaka. Jag har fortfarande lite svårt att andas, men jag vet inte om det är för att du håller mig så hårt, eller för att jag fortfarande har ont i halsen.

Det nästa jag minns är hur Ensam gör rent Jublas svärd när hon kommer tillbaka. Alla är tysta och hon tar det ifrån honom.
Ensam ser sig omkring, lyssnar till allting som vi inte kan höra.
- De andra har dragit framåt, det är dags att vi gör detsamma.
Du hjälper mig upp och vi går efter Jubla och Ensam in i buskagen.