Min själ är fjättrad..plågad..sargad och torterad..
sliter rasande i sina bojor..
ömsom i vanvettig ångest..
följt av rasande ursinne..
bunden av pliktkänslan..konventionen..lojalitet och gamla vanor..
en länk brister..och följs av en lättnadens suck..
så ännu en..och ytterligare en..
vartefter kedjans länkar ger vika..en efter en..
och vittringen av frihet blir starkare..
ökar min styrka..ger mig omänsklig kraft och energi..
jag spränger mina bojor..vars länkar slits itu..
jag lyfter likt en raket..bunden av motståndet..
först segt..långsamt..och skakande av ansträngningen..
för att snart rytande av energi..bryta mig loss..ökande i styrka och fart..skjuta iväg..
snabbare än de som fjättrat mig kan ana..
fri från alla band..
svävar jag bort i natten..
tyngdlös och fylld av energi in i evigheten..
jag låter mig aldrig fångas mer..