Blind, döv, dum och stum
har jag vandrat genom livet.
Tänk så mycket
jag tagit för givet.
Med skygglappar för det subtila
endast uppfattande det verbala
har jag missat det andra kunnat se.
Min spegel har ljugit.
Det vackra ville jag inte veta av.
Hörseln försedd med filter
släppte igenom endast kritiken.
Jante söp jag in med modersmjölken.
Beröm gjorde mig stum.
Sådant kunde jag ej hantera.
Kritiken gjorde mig taggad.
Siktade mot stjärnorna
alltid på väg
mot nya mål.
Istället för att bara vara.
Stanna upp och vila i känslan
av det uppenbara.
Jag är bra.
Jag är älskad och uppskattad här och nu.
Jag duger som jag är.
Behöver inte jaga troféer
på väg att realisera mina visioner.