Befrielse o ljuva sötma.
Det som tyngt och smärtat
som rivit och slitit i mitt kött,
slitit blodiga slamsor ur min själ
har lyft och svävat bort.
Jag njöt och gladdes först likt ett barn
av det ljus som äntligen lyckades skina
in på min förmörkade själ.
Sommaren och livet har återvänt.
Våren gick mig spårlöst förbi.
Det spirande livet
berörde inte mig.
Förstenad förlamad
och som fryst till is
var jag fångad i tiden.
Handlöst slungad ut i mörkret
i en kall ödslig mörk materia
i den oändliga världsrymden.
Ingen stjärna
lyste på mig.
Vilsen och naket nyfödd
slungas jag nu tillbaks till livet
som gått förbi
medan jag satt fast.
Den första glädjeyran förbytt
i oändlig sorg ångest och saknad
efter det liv jag levde.
Det bekanta och hemtama
förvandlat till gungfly och kvicksand
som förtär mig.
Ett minfält
där mitt gamla jag dör lite för varje steg jag tar.
Metamorfos
Jag var en larv en caterpillar
förvandlas nu till nåt bevingat och skönt.
En okänd fjäril som ska lyfta och sväva bort befriad.
Jag blir nåt jag aldrig varit.
En ängel, en demon eller vad?
Tanken förfärar.
Skräckslagen men beslutsam
tar jag först ett steg, så ett till.
Ingen återvändo finns
utom döden
eller det liv jag levt
och jag vill leva.