Dödens kyss snuddar vid min kind.
Likt en lek på liv och död
är jag insnärjd i en malström
ett svart hål, i kvicksand.
Jag kämpar med ursinne och frenesi
ger allt vad jag har i striden.
Under kampens hetta
ser jag pusselbitar till mitt liv
singla runt i malströmmen.
Olösta gåtor får sitt svar
och jag mer kraft att kämpa.
Ryggmärgen, ångesten, vakthunden säger mig
att: Fly!
Instinkten, känslan att det blir bättre nu!
De tomma hålen i mitt liv
som fyllts av bekräftelsebegär
eller bara blockerats
fylls nu med svaren
och det svarta blir till vitt,
ja positiv och flödande varm energi!
Det är ingen ofarlig lek
den väg jag slagit in på
men belöningen
är värd all möda, smärta och sorg på vägen.
Likt gryningen står jag där ny
och underbart skön.
Den jag alltid velat vara
men aldrig lät mig bli.