Min granne är så snål att han inte har några vänner, han får aldrig några besök och har ändå en rolig bok liggande på sin toalett. Att jag vet det beror på att när jag var nyinflyttad kom han och ringde på hos mig och erbjöd mig att få titta in till honom på kvällen för att se på tv, min var nyköpt och skulle levereras påföljande dag. Min granne är så snål att jag alltid måste ta med mig något att äta när han söker bjuda mig över på middag och när jag sedan besöker toan så måste jag ha med mig eget toapapper för han som inte har någon telefon, har iallafall en tredelad telefonkatalog till att torka sig där bak med. En gång när det var översväming på min toalett och det luktade som fan i hela lägenheten så erbjöd min granne mig att få sova över, jag fick då ta med mig min egen säng, mina egna sängkläder samt en liten lampa så jag kunde läsa min ävenså medhavda bok innan jag gick och lade mig för natten. På morgonen bryggde jag mitt eget kaffe, läste min egen tidning och åt mitt eget bröd med min egen ost och min egen marmelad. Kaffet fick jag dricka ur min egen kopp och inte ens socker kunde han tänka sig att ställa fram på bordet fast jag såg att han själv hade te i sin kopp. När jag gjorde dag en morgonen tvättat mig med min egen tvål, spolat mig med mitt eget duschmunstycke och torkat mig med min medhavda handuk så ringde telefonen. Jag hade aldrig hört honom tala i telefon förut och blev mäkta förvånad när jag hörde den ringa. Jag såg honom öppna ett skåp som var fullt av tomma vinflaskor med ljusstumpar i och lyfta en lur. Han lyfte upp den till vänstra örat och verkade lyssna på en röst i andra änden. När telefonsamtalet (eller iallafall monologen i andra änden) var slut så lade han lugnt tillbaka luren igen, stängde skåpet och såg på mig en stund. Sedan förklarade han att han visserligen kunde höra vem det var som ringde och lyssna till vad den ringande hade att säga, men funktionen att kunna svara fanns helt enkelt inte, och det kunde ha sin förklaring i att han hittat telefonen i soprummet en kväll när han var där nere för att se om någon kanske varit där för att kasta en kasse med de senaste veckornas morgontidning, vilken han förstås inte själv prenumererade på. Eftersom han aldrig haft vare sig körkort eller bil så behöver han heller inte tänka på att skaffa sig bildäck kan man tycka, men ändå har han staplat bildäck hemma hos sig i köket, lagt några plankor över som han hittat i soprummet, lagt en vaxduk över och till stolar har han pappkartonger som även dessa är fulla av telefonkataloger som han tar upp till sig när folk ställer ut förra årets kataloger utanför porten till upphämtning. En gång när jag satt hemma och fyllde i räkningarna så hördes det en mängd upprepade dunsar från lägenheten bredvid min. Jag gick ut ur lägenheten och ringde på hos grannen, till saken hör att vi bor på samma lägenhetsplan, men han vägrade att öppna. Jag lade örat till dörren men där inifrån var det alldeles tyst. Jag stod kvar i hela tio minuter och hörde på den tiden inga ljud utom från hissen då och då. Så jag gick naturligtvis tillbaka in till mig igen för min vanliga portion av yoga innan jag fortsatte att fylla i räkningarna. Men först tog jag mig en välförtjänt kopp kaffe och ett par rostade smörgåsar. På hela den tiden hördes inga ljud alls. När jag så till slut skulle återuppta ifyllandet av papperen så tvekade jag. Lyfte pennan för att skriva i några siffror, handen stannade liksom tveksamt i luften. Men till slut fattade jag så mod igen och genast jag fyllt i bara tre siffror i en kolumn så började mycket riktigt oljudet igen. Vilket bara måste ha kommit från grannens lägenhet. Jag försökte verkligen att koncentrera mig trots detta oljud, detta ihärdiga dundrande ljud. Jag bröt nästan av pennan av upprördhet. Den blev något böjd bara i min hand, och jag fick byta ut den. När jag hållit på i ungefär ytterligare en timme och nästan var klar, så beslöt´jag mig för att ge upp för kvällen. Jag hade väl suttit i tre minuter utan att röra pennan mera. Plötsligt upphörde dundrandet. Jag fick en impuls, tog på mig skorna och gick trapporna upp till den våning som låg ovanpå min grannes. Jag ringde på dörren och den öppnades efter en liten stund. En rödbrusig karl, med en nästan lika rödbrusig kvinna strax bakom, uppenbarade sig framför mig. En kraftig pust av alkohol hälsade mig när mannen frågade om mitt ärende genom att verka som om han helst kunnat be mig besöka ett något varmare ställe än vårt gemensamma trapphus.
Jag presenterade mig som Ingenjör D. och förklarade att när jag befann mig inne hos mig så hördes det oljud från min grannes lägenhet och jag undrade förstås om de kanske hade hört något själva från våningen inunder. Ytterligare en skarp pust av alkohol som väl hade kunnat klubba en oxe, östes över mig med allt annat än vänligt bemötande. Jag hörde bara någon sorts muttrande, varpå mannen vände sig om och såg på kvinnan som även hon lät vädra sina dunster då hon öppnade munnen som för att säga något. Men det kom aldrig några riktigt hörbara ord. Jag backade från dörren vilken stängdes med viss bestämdhet framför mig. Kunde även höra ljudet av en säkerhetskedja rassla innanför dörren. Jag gick sakta nedför trappan och ställde mig att lyssna i trapphuset. Det enda ljud som hördes var från hissen. När jag väl kommit in till mig igen så kände jag att det var dags att koja för natten. Morgonen därpå sken ljuset från solen i genom sovrumsfönstret. Det var en härlig morgon och jag öppnade fönstret för att släppa ut nattens dunster, genast hördes fågelkvitter och ljudet från sopbilen. När jag något senare vred på duschen så kunde jag plötsligt höra hur det dundrade genom väggen och huset igen. Det var ett närmast oavbrutet och fruktansvärt högljutt dundrande. Under de cirka tio minuter som jag befann mig i duschen så fortsatte det att höras. Men så fort jag vred av vattnet så tystnade ljudet. Det här upprepades då och då under en hel vecka. När jag på den åttonde dagen kom hem efter arbetet så stod det en polis utanför min dörr. Han var iklädd uniform med mössa av båttyp och luktade av rakvatten. Han stoppade mig när jag satte nyckeln i låset, och frågade om jag verkligen bodde i min egen lägenhet, fast han uttryckte sig något annorlunda. Sedan frågade han om det hade hänt något ovanligt på sista tiden. Jag berättade förstås precis som det var, att det hördes dundrande ljud från min grannes lägenhet sedan minst en vecka tillbaka. Då fick jag veta att det klagats på underliga ljud som bara måste ha kommit från min lägenhet. Det kunde omöligen komma från min grannes lägenhet för han hade vunnit en resa på någon lott som han fick på sin födelsedag, och mannen bafann sig därför troligen på en kryssning någonstans ute på havet.
Men jag stod på mig och hävdade att ljuden, dundrandet, absolut kom från min grannes lägenhet. Polisen avlägsnade sig och lovade att återkomma senare. På kvällen kom samma polis tillbaka, den här gången i sällskap av ytterligare några människor. De var försedda med jättelika håvar av någon konstig anledning. En låssmed fanns där också. När han borrat upp låset så kom det fram en kraftig karl som utan större svårighet lyfte av dörren trots att den hade säkerhetssprintar som skulle förhindra en sådan hantering. Sedan uppstod en stunds tystnad. Därpå hördes det ett vilt dundrande ljud igen inifrån lägenheten. Männen med håvarna och polisen gick in genom öppningen medan den store mannen, som tydligen också var polis, drev mig tillbaka, gjorde mina av att vilja hysta in mig i min egen lägenhet igen. Men jag förekom honom. Jag låste dörren om mig och försökte att kika genom titthålet, men det var något som spärrade sikten för mig. Ingen kom och förklarade för mig vad det var för något som åstadkommit dunkandet. När min granne kom tillbaka från kryssningen var allt som vanligt igen och han fortsatte att bjuda mig in till sig medan jag som vanligt bar in saker och mat som tillhörde mig, för jag måste ju ha något att äta och en stol att sitta på framför tvn när jag åt min medhavda mat. Min granne är en ytterst märklig person. Han har en rolig bok liggande på dass och en en stor håv sittande på väggen i sitt vardagsrum. Den är placerad mellan tvn och bokhyllan och den är röd med svart skaft och själva maskorna är som det får ledigt plats en ölburk genom dem.