Som för ett ögonblick
ett andetag långt
stannar tiden upp
och mitt universum
slutar att snurra
runt sin axel.

Jag håller andan
mitt universum
fryser till is vid den
absoluta nollpunkten
i min väntan.

Ju längre min väntan
desto mer frusen min själ.
Ja, hela mitt hela universum
kan fastna i en evig
permafrost
som ingen någonsin
kan tina upp.

Där ser jag resten av
galaxerna singla förbi
med andras liv i
perfekt harmoni
som inget märker
av min tragedi.

Allt jag behöver
är ett ord en vänlig blick
och lite kärlek från dig
och mitt universum
börjar genast att
snurra runt igen.

Bara lite värme och kärlek
och av frosten och isen
märks inte ett spår!