Nu, när jag inte heller är vaken, ligger ramlade barr
en hög av klappar oändliga snören med hälsningar på

Nu, med mina snår och tårar så många jag undrar
hur de skall få plats i sängen, bara skaver så skönt
vill bara titta

Nu är det endast när du går som jag kan komma ut
och bark och bröd och kaffe med pojkar, mjölken går
bort över bordet

Sen, när jag inte heller är vaken men hänger som kringla
med socker dinglar över smutslösa smutsen,
vem kommer jag sakna då