När en svart lera
flöt över mig
och andetagen var slut
visste du och alla andra
vad som hänt
ocg du var sorgsen inuti
men du ville inte visa det
på ytan
och när allt gick nedåt
trodde du att inget
kunde gå uppåt
och du hade till viss dels rätt,
för omvärlden
ser det ljusa
men du ser det mörka
men efter ett tag förstår
du att du kan också
gå uppåt
utan mig
och dina tårar kan torka