jag har hört

att stadens labyrinter

alla leder till dig

alla ensliga vägar

och visst är det löjligt

men jag hoppas att det är sant

att jag kan hitta till dig

trots det här förbannade midnattsmörkret

trots alla taggbuskar som växer utmed husväggarna

men det vilar en förbannelse här my dear,

en förbannelse av höst

som stadens storhet skulle säga

jag säger fuck it

jag är trött på att måla stadens väggar med min hud

jag vill bara komma fram

men inte fan leder alla vägar till Rom

den jag går leder bara till tårar

har jag tur kan jag snart simma fram

men jag drunknar väl bara

tur är inte min grej, baby

har aldrig varit 

och jag önskar att mina läppar

inte brann så förbannat

varför svalkar du mig inte?

ack ynklig jag är,

låter orden vara min sköld

eller snarare tystnaden

orden existerar bara i min hjärna

de vill ut

ut genom ögonen 

som pilar

men de kommer ingenstans för alla tårar

och jag vill bara skrika

men min röst är inget ekolod

jag hittar nog inte till dig ändå

så jag håller tyst

och letar sakta utmed labyrintväggarna

tagg för tagg