|
|
Peru
Och du berättade om Peru
om gränder, damm och kärlek
jag ville att du skulle säga att du var lycklig
är du lycklig?
men du sa levande, vandrande
telefonkiosker
avstånd och linjer som fanns
men bröts
för att vi är stora nu?
är vi fel?
Jag vill att du skall säga att du är lycklig
säg det!
på vägen nerför rulltrappan när jag tittar bort
en stund
smeker du min arm som hastigast
som tröst
vi vet inte vart vi tar vägen
vi vet inte ens vart telefonen är
Fri vers
av
Rakel Lorner
Läst 402 gånger
och
applåderad av 5 personer
Publicerad 2007-10-17 21:56
|
|
|
Anna Frölander
svårt att hitta ord.. en verkligt stark dikt, jag blir verkligen berörd! Det är den där frågan, uppmaningen: -Säg att du är lycklig! som på något sätt öppnar upp hela dikten, det är det som det handlar om (får jag för mig). En mörk känsla av att man vill att den andre åtminstone ska vara lycklig, va lycklig nu då, för helvete, även om du inte var/är det med mig, så var det nu då, säg att valet vi/du gjorde var det rätta... He he, jag fick verkligen en hel historia i huvudet av detta, kanske lite väl onödigt att skriva ner den här... Kort sagt så är detta fan så bra och rader som
/på vägen nerför rulltrappan när jag tittar bort
en stund
smeker du min arm som hastigast
som tröst/
kan jag inte annat än älska. Och just i sammanhanget med lyckan... Ruggigt bra, Lorner!
2007-11-01
|
|
|
|
Ms Lovecraft
Det är ofta den här känslan i dina texter. Och jag gillar den.
2007-10-20
|
|
|
|
August L S
Det är svårt att veta när det gäller kommunikation. Det ryms så mycket tystnad mellan orden. Där får frågorna kanske lite väl mycket plats ibland. Som bara blir hängande i luften. Det är en fin dikt. Liksom förvirrad, lite förtvivlat, men fortfarande varm på något vis.
2007-10-19
|
|
|
|
Carlita
det är något med avstånd som får mig att vissna inombords. jag vill att världen ska vara större än den är, men samtidigt mycket mindre
dessa telefonlinjer, tidsperspektiv, resor till och ifrån. vetskapen om att någon är där när man själv är en annan punkt på en annan karta, borde vara närmre. jag vet inte, det får mig att upplösas ibland. din text andas så mycket resor, destinationer, möten, resdamm. och det finns en insvarvad önskan om den andras välmående. jag tar till mig denna, den är tidlöst vacker, liksom titeln
2007-10-17
|
|
|
|
sister mary
Vemodigt om kommunikation i flera dimensioner...
Urspunget som är nära hjärtat,fast långt borta.
Du som är här och nu - men vi bara pratar på...och hör inte varandra.
2007-10-17
|
|
|
|
Bögen
Som så ofta skapar du en stämning som förmedlas. En känsla av möten, i olika lager och nivåer. Något om att vi inte rår över varandra och att viljan inte alltid når fram....
2007-10-17
|
|
|
Nästa text
Föregående
Rakel Lorner
|
