Jag hade sett henne tidigare på dagen. Då stod en från Stureplan hummerstinn, till det yttre proper och förhållandevis ung finansman och slet i henne utanför Centralen.
De hade tillbringat en stund tillsammans, fick jag veta senare av kvinnan.
Jag mötte henne på Mäster Samuelsgatan, där hon satt och nästan föll omkull av trötthet.
Hon berättade då att den \"rike mannen\" hade köpt hennes tjänster under natten och att han sedan kom tillbaka och ville ha lite bonussex - gratis.
Jag betraktade spektaklet, hur HAN nästan krävde av HENNE att följa med. Om hur HON stretade emot och till slut kom loss från HANS machogrepp.
Det var ett tydligt exempel på hur vissa med stor börs (och förmodligen liten kuk) tror sig ha rätt att behandla andra, socialt och ekonomiskt svagare människor som de vill.
När jag uppehöll mig där mitt i City med kvinnan kände jag en stor empati. Jag önskade att hon slapp utsätta sig för de risker som prostitution innebär.
Jag frågade inget om hennes ålder, bara om hon fick behålla sina hårt intjänade pengar själv. Eller om hon hade en skrupelfri hallick som pungslog henne.
\"Nej, inget sånt. Och jag går här, för jag har slutat tro på kärleken. Alla män jag haft har svikit mig\", förklarade kvinnan på knagglig svenska.
Jag försökte övertyga henne om att kärleken inte är död, att den är äkta och lever men kan vara svår att finna.
Jag letar själv efter den, men skulle aldrig betala för \"kärlek\"
Så lågt sjunker jag aldrig.
Jag sa hej till kvinnan, hon vinkade.
Jag gick på krogen, \"Skrattande Ankan\", och svepte en öl.
Sedan blev det några till innan jag lomade hem framåt småtimmarna.
I gathörnen kring Malmskillnadskvarteren stod då fortfarande många kvinnor.
Men HON var borta...