Där jag vid havet sitter
med benen spritter
jag plötsligt ser en båt
konstigt..vem denne vara? Rak i ryggen som en ståt
\"Hej min vän\" säger denne\" vill du följa med på en tur?\"
\"ingen oro. Båten håller minsann i ur & skur\"
Du milde..och med plötsig iver
jag i båten kliver
i väg det bär
denne någon gör inget besvär
Ror minsann som bara den..vattnet runt om känns
solens strålar skänns
men vart ska vi? Jag vill nästan fråga
känner mig inte som en plåga
\"säg, vart hän vi ska? På de djupa havet? Icke dit!
Dra mig inte så långt me flit!\"
Denne någon säger då till mig
\"Det är en fin ö ja ska visa dig\"
En ö? Vilken då? Inget svar jag fick
båten bara gick
Framme nu
\"Titta du\"
Oh!..en vacker liten ö..en stuga
tänk..min vän tänkte inte ljuga
Kanske de var dennes barndominnen?
dom ligger säkert i allas sinnen.

Mmm..du milde..vart tog tiden vägen?
händer sånt i alla lägen?
Sitter jag kvar änn på samma plats?
tog livet sin sats?
drömde jag detta? ja hittar änn idag inget svar
har bara detta kvar..
Minnet värmde hjärtat
lindrar smärtat
Namnet på min vän..var amore..
som skippar glamore.
Jag ska nog skriva en roman..ord,ord,ord
se där,se där..nu ligger de säkert å trycker på mitt bord
Borde berätta detta om det blir nån tid
ja blir nog långsam och blid.