(snälla, säg att jag inte finns nu)

ligger i varje pulsslag - tungt att andas
täcket kväver min hud
och små, osedda strålar leker
på gardinerna

morgonångest,
vaknar varje morgon
med samma låt i huvudet
jag orkar inte
ligger och frostar av
mina ögonfransar från
nattens kyla
gör mig redo för
morgonens ogenomträngliga ljus

drunkna i alvedon och zoloft
migräntabletterna skriker \"ta mig!\"
och sängens lakan känns stickiga
det här bli min sista dag,
och jag lovar att jag inte ska sova bort den
men jag ligger kvar

allt hår på kroppen reser sig fördärvat,
men benen vill inte göra detsamma
försöker leva upp till de förväntningar
dagen har
försöker väckas
jag spränger mitt huvud med musik
låter huden rycka genom varje ton
det rinner som honung längst det
tunna lagret hud
högsta volym i mitt sinne
(jag vill bara ha bort dig från mitt huvud)

varför blev allt så
osäkert, trasigt, efterblivet?
varför orkar livet inte längre väcka mig?
ja, jag är trasig
jag vet allt det nu
för det pågår ett krig i mig
plan rör sig i virvlar över mitt hjärta
själen får astma
och jag kan inte andas genom
det gråa filtret av smuts
järn i lungorna
svarta av all motvilja
(och jag är bara så trött...)

jag vet inte hur man stannar kvar
jag kan inte förklara,
kan inte fixa min sårade
förundran
mitt hjärta drunknar av allt saltvatten
ge mig ett extra lager hud, tack!

när du kom satt jag med tom blick
och stirrade in i
sovrumsväggen
\"vad ska jag ta mig till?\"
men den svarade inte
\"jag är så trött\"
men darling,
livet är inte rättvist
(för jag vill bara ha bort dig från mitt huvud)
och saker gör ont redan innande stuckits
genom huden
jag ville att det skulle vara tomt,
men jag har känsel ända ut i
fingertopparna

piller,
huvudvärk och
stickningar i fingrarana
lakan som spökar och luktar krut
all ork sipprar ut ur mina ögon
och fast jag är trött som fan
(för sömn är det enda som vill ha mig)
så drömmer jag kanske ändå