bara en liten kärleks dikt om saker som inte alltid räcker till..
Kommentera gärna!
Hiroshima
\"älskar du mig?\"
frågade du
drog lätta fingrar genom
mitt hår
känslan av honung
längst min ryggrad
slingrar sig mellan kotorna
längst med ådrorna
kletigt, lent,
sött
(varje stund mellan att andetag sträckte sig flera mil)
en känsla av Hiroshima
i magen
läppar som fortfarande bär
smak av frost
läppar sammanflätade av
små röda blommor
hostningar av allt som inte
blev sagt
(men det behövdes inte
för vi skulle inte ha sagt något i alla fall)
ljudet av dina saltvattenstankar
hann knappt nudda
de små röda blommorna
hiroshima var för snabb
lungor fyllda av järn
tunga och
gråa
ja, vi andas
men är det värt det om det ska vara
så tungt?
allt kommer från våra järnlungor
(men om det nu var så att honungverkligen var sött
så kanske hiroshima inte var så farligt)
Naglar nersjunkna i ryggen
små droppar som
små röda blommor
\"älskar du mig?\" frågade du
vad ska man säga
när man har järn i lungorna?