Vaktmästare Vilhelm Verner, vid Vänersborgs vackraste vandrarhem, väcker varande vakanstjänsts värdinnevikarie, Vera Valdemarsson vårdslöst!
Vidriga vulgära videofilmer, Vodka, vita viner vräker vaktmästarens vett väck!
Vill verkligen visa Viagrans våldsamt växande verkningar!
Visar vulgärt ”världens vackraste vapen”!
Vidrör Veras välbyggda, vaxade vader, vidare varma vårtgårdarna, varligt. Visslar!

Värdelöst! Vera vaknar virrig! Vrålar vanmäktigt
”Våldtäkt! Våldtäkt!” Vimsar! Vrickar vristen.
Viftar vettskrämd virkad vante vid valnötsbordet.
Vasen vippar, välter. Vattnet väller. Väggen väts. Violerna viks, vissnar, vansinnigt virrvarr, varvid Vilhelms vällustiga veke veknar.

Vera verkar vacklande.
Vilhelm vill verkligen veta!
”Vackra Venus, vill Vera vänligen vara vild, vågad?”
”Varför?”, viskar Vera vasst.
”Vore välgörande välbehag!", väser Vilhelm varmt vädjande.
Vera vandrar vilset, villrådigt.
Vem vet? Vällust väntar väl?

"Vilhelm! Varsågod!"