Jag har ett brev på väggen
det står Sandra, du vet att jag hatar dig va

men nu när jag har varit instängd i ett fotografi av
juniminnen så minns jag inte riktigt
vad jag menade
när jag skrev det brevet

Kanske handlar det om ögon i månskenet
eller om de små små
som inte förstår, att skära sig och emo
inte är samma sak

för en vissen blomma kommer inte att vakna
även om du kör tusen kilometer i timmen
och kör över en fyraårig flicka
som nästan blev lurad av en man som sa
jag har godis i bilen

men du vet att norrskenet och solnedgången är samma sak, så länge vi ser jordens undergång tillsammans

eller slår sönder våra drömmar på samma strand, kanske på en gata i richmond
där jag satt med en ängel och grät blod för mina juniminnen
(rakt ner i mitt kaffe)

kanske gör vi det tills hela gatan glittrar
och alla äntligen tycker om varandra
och har lärt sig att förlåtelse
inte bara är en dröm

för prinsen kommer aldrig vänta på dig,
han har någon
jag minns inte vad hon heter, men hon är lång och blond, säkert en porrstjärna

hon är hämtad från kiosken mitt i stan
som bara säljer självmord, droger och anorexia, och på köpet får man en bild av hur smal du ska vara i ditt nästa liv,
så du aldrig glömmer vem det var som gjorde dig illa

Jag har ett brev på väggen, det står
Sandra, du minns mig va
du minns vårat juni
du minns att på Heathrow, London, så kommer jag aldrig åt dig
bara genom det 2D fotografi du är instängd i

och du lovar varje kåt flicka samma sak
men egentligen, handlar det så mycket om det

det är väl mest i stora drag,
hoppar du så hoppar jag