Jag har försökt att berätta det för många, men jag tror det är få som förstår.
Den smärta du bringar mej. Mej, och din omgivning.
Mina tårar faller för vad du gör mot dej själv.
Om du bara hade tittat efter så hade även du upptäckt de våta fläckarna på min kudde.
Jag vill hjälpa dej, men det går inte att hjälpa dej för du vet inte själv att du behöver den.
Du ser inte vad du gör mot dej själv.
Jag vill så gärna prata med dej, men det är så svårt.
Även om jag sa någonting så tror jag inte att du skulle lyssna. För det har gått så långt. Begäret har blivit så stort.
Jag älskar dej, men jag kan inte visa det. Jag undviker dej, för jag vill inte se vad du gör mot dej själv.
Flaskan har tagit överhand.
Snälla mamma, förstå!