...liksom jag är selektiv allätare vill jag även vara selektiv equalist... fast jag passar dåligt som ..ist, för jag vill kunna stå fri från ismerna... de låser in en och gör de int det så är det en själv som lätt målar in sig i ett hörn. jag tror att folk vill bli behandlade rättvist på sina egna villkor, inte på andras villkor eller för något högre syftes skull... jag vill ifrågasätta varför djurrättsaktivister ibland har skor av läder, varför deras lillasyster håller sig med marsvin eller varför deras farbror har hund eller katt... och då vill de inte att privatlivet skall vara offentligt. att kalla sig för nåt på ist gör en själv till måltavla. jag vill kunna slå mig i slang med vem som helst utan att behöva prestera någon politisk, religiös elelr annan tillhörighet... att jag inte tror på gud gör mig förstås genast till ateist, som de gudfruktiga verkar frukta, som om det var en smittsam sjukdom att inte tro på gud... jag tycker snarare att det är tvärtom, att de som fanatiker äro... sprider sig som råttor över jorden... jag vill stå fri från ismerna och fri från fanatiker. en novell om våldtäkt? skicka den du, jag föreställer mig att våldtäkt är som att få inbrott i kroppen och själen... att det är som att dö eller vilja dö, för att bli av med klådan och minnena. ge mig en glömmaspruta då och då så står jag ut med det mesta... känner människan.
om min lillasyster blitt våldtagen så hade jag förstås velat att hon skulle veta vem det var, så hon kunde hämnas genom att våldta honom mentalt, om det nu var en han som gjorde det. nu har jag ingen syster, bara en och en halv bror... det tråkiga med hämnd är att det föder en känsla av att vilja ta livet av sig efteråt, gräv därför två gravar-uttrycket. först har man hämnden att leva för, när hämnden är utförd mår hämnaren så dåligt att livskraften sugs ut totalt. alltså är det inte den som utsatts som skall utföra exekutionen, utan någon som inte blitt utsatt.
roks resonerar som så att om en man våldtar en kvinna, eller om det finns män som våldtar kvinnor... så är män såna av naturen, kan de så våldtar de kvinnor, litet som \'tillfället gör tjuven\'. men det betyder väl också att om det finns en kvinna som mördat egna eller andras barn, och om det hänt fler än en gång att någon kvinna gjort det, då måste ju det betyda att alla kvinnor om tillfälle så ges, är benägna att döda barn, egna eller andras...? visst låter det ena lika logiskt som det andra? det är det som är felet med att dra alla över en kam, och att låta händelser tillskrivas kön istället för människor.
jag tänker mig att våldtäkt är en sorts maktutövning, själv missbrukar jag ibland min makt över andra människor, jag svär över dem eller åt dem eller frågar, -har du sett min sax, plånbok, bok, kam... eller vad fan som helst och låter som om jag såg på dem som potentiella tjuvar som skulle stjäla allt löst om de bara fick tillfälle till det... om våldtäkt är missbruk av makt så kan jag förstå att det existerar, men jag har samtidigt väldigt svårt att föreställa mig att jag själv skulle kunna våldta någon. om det inte fanns känslor inblandade så skulle jag nog kunna knuffa en lillhitler framför en bil, åtminstone i tanken, men jag skulle nog aldrig kunna våldta någon, inte ens med en pistol mot huvudet eller mot löfte om ersättning i form av massor av pengar... jag verkar att ha spärrar inom mig som får mig att inte göra saker, inte ens om de skulle verka lockande i tanken. jag har aldrig slagit någon, bara knuffat litet ibland i trängsel. om jag höll i en osäkrad pistol eller revolver och någon angrep mig eller någon annan, skulle jag vara kapabel att skjuta då? jo, det tror jag, men jag skulle nog hellre skjuta i benet än i huvudet eller bröstet.
var det här ett som svar på något?

ps det är väldigt skönt att skriva av sig känslor, bättre än att gå ut och spränga världen i bitar

hjärtinnerliga hälsningar från
(oläslig namnteckning)