Hon stirrade på händerna framför sig.
De var blodiga.
Hon var värdelös.
Det visste hon.

Hon ställde sig i duschen.
Lät vattnet tvätta bort allt det smutsiga.

Hon såg hur blodet rann av henne.
Blandade sig med hennes tårar.
Det sved.
När vattnet mötte hennes öppna sår.
Hon satte sig ner i badkaret och grät.

Hon svepte in sig i en badrock.
Och satte sig i soffan.
Hela hon skakade.

Hon tömde glaset som stod på soffbordet.
Det var starkt.
Och skönt.
Precis det hon behövde.

Telefonen ringde.
Det var hennes underbara pojkvän.
Han lät orolig.
Ifrågasatte varför hon inte svarat på ett helt dygn.
Frågade var hon hade varit.

Hon ville svara honom.
Men hon fick inte fram några ord.
Hon bara lyssnade på hans röst.
Och grät tyst.

Hon förtjänade inte honom.
Det hade hon aldrig gjort.
Han ville komma över.
Men hon ville inte att han skulle se henne nu.
Så hon sa att hon inte ville träffa honom idag.
Trots att hela hennes kropp skrek efter hans beröring.

Han blev ledsen.
Det hörde hon.
Men hon kunde inte förklara.
Så hon sa hejdå och la på luren.

Hon fyllde på sitt glas.
Och tömde det också.
Sen plockade hon fram bandage.
Och började vant linda det runt hennes armar.