Vid frukostbordet i familjens hägn.
Pappa sveper i sig det sista av kaffet
varpå han strax avger en rap
så det skallrar i fönstret.

Hustrun Agnetha reagerar ilsket…
-Sådant vill jag verkligen inte veta av
vid frukosten!
-Men lilla vännen,
det var ju bara veckans pausfågel.
-Lilla mig hit och lilla mig dit,
det är äckligt och det vet du!

En akademisk kvart,
bestående av sju röda minuter
förflyter i tystnad, blott prassel och knak
från tuggande och sysslande bryter
då och då loss bitar ur tystnaden.

Plötsligt hörs en rejäl brakare
mot stolens sits när dottern Linda
sträcker sig fram för att med ena handen
fatta i handtaget på glaskaraffen med juice.

Agnetha låter inte vänta på sig
med höjd röst och blossande kinder.
-Nu får det verkligen vara nog!
Men Linda ler bara stolt genom den
Lützenska krutröken med repliken
-Och det var dagens dikt…
över sina ännu, som av nektar fuktiga, läppar.