Jag undrar om jag skulle kunna älska honom.
Mer än jag älskar mannen jag skällde ut idag.
Han sitter i min soffa och pratar oavbrutet.
Jag lyssnar och nickar alltid då och då.

Han är söt.
Blont hår.
Blåa ögon.
Och han kisar liksom när han ler.

Vi dricker vin.
Och lyssnar på musik.
Han gör en låtlista till mig.

Men den innehåller inte låtarna.
Som jag behöver för att överleva.
Och när han inte gillar Lundell.
Eller är särskilt förtjust i Springsteen.
Så undrar jag om jag skulle kunna älska honom.

Han kysser helt underbart.
Mjukt.
Men ändå inte.
Kyssar som vill mer.

Och han gillar mina bröst.
Han leker lite med dem.
Det är skönt.

Han vet att han inte får stanna kvar.
Ingen sover över hos mig.
Så han tar på sig jackan och säger hejdå.

Han ger mig en avskedspuss.
Den smakar blåbär.
Och skämtar om att jag är lite svår.
Jag ler lite skamset.
För att jag kör iväg honom mitt i natten.
Men det är så jag gör.

När jag blir ensam kvar så undrar jag.
Varför jag inte skulle kunna älska honom.

Men svaret kanske inte är så svårt ändå
Jag gillar helt enkelt Springsteen lite för mycket.