Vid spel på bangolfen utspelar sig följande händelser. En helt ung man vid pass femton vårar står och pratar rakt ut i luften om att var och en som ägnar sig åt en smula golfspelande vid just detta hål i marken, ofelbart kommer att gång efter annan missa för att därefter få skriva in en sjua i protokollet. Likaså bäst att skriva en sjua redan nu och bespara sig förödmjukelsen av att se boll på boll misslyckas med uppdraget att uppfylla golfspelarens intentioner. Ehuru upplevelsen av sporten då ofelbart skall leda till detta resultat och även känslan av bittert nederlag. Mannen med klubban i hand bereder sig på att komma med en tillrättavisning varpå följande dialog tar form.
-Kan ni vara så vänlig att inte störa när jag spelar?
-Jag har rätt att stå här.
-Säg mig, är golfbanan till för folk som betalar för nöjet av att få spela här? Eller är detta område mer till för att plågoris skall kunna vistas här och störa själva spelet?
-Jag har rätt att stå här.
-Ett uttalande som det ni nyss åstadkom, tyder bara på frånvaro av intelligens. Dessutom upprepar ni er. Ett tydligt tecken på argumentatiionsbrist.
-Jovisst. Men om jag saknar intelligens, till skillnad från er. Då är det väl också självklart varför jag står här och då bör förstås inte en intelligent man som ni i sina bästa år, ha så mycket att anföra mot dessa tingens ordning? Mitt försvar blir som följer. Mitt beteende beror på frånvaron av intelligens och jag rår inte för det. Ni däremot ger er utan vidare på en å förståndets vägnar uppenbart handikappad människa. Att ni inte skäms.